Mycket att beratta nar jag ar tillbaka juuuu

Lever loppan..love london.

Grattis på födelsedagen vännen hoppas du får en kanon födelsedag Ihab..Kram

Tillbaka till stockholm. Kom hem söndags kväll.. Känns som jag sovit i två och halv månad ju.. Nu gäller det att fixa en massa saker innan skolstarten. Ny termin ny drama nya minnen.

Sjuk? japp. Ont? jajamensan. Trött,?som fääään. Vill sova? absolut. Hatar vädret,?självklart. Hem till stockholm? Aaa snart.

Det har varit varmt och soligt i snart en vecka och tanken av att grilla har inte uppkommit. Men nej idag så bestämde min mor sig för att grilla då det är molnigt ute. Det regnade som bara den och inte nog med det de blixtra som inihelvete. Men tror du det hindra dem från att grilla, HELVETE heller. Det vart massa grill och sedan ska dem självklart ha te annars går det inte, och efter det ska dem ju givetvis ha frukt. Det var ett evigt springande upp och ner. Sen sitter dem där och klagar på alla sjukdomar de har. Högt blodtruck, lågt blodtryck, för tjockt blod, överviktiga, hmmmm vad kan det bero på? öööööööööö kolla på det ni käkade och drack under loppet av en timme. Nej så är ju inte fallet enligt dem utan det är deras barn som ger dem högt blodtryck. Jaja kurden vet ju bäst.

Förlovningsfest. Söta var dem båda. Trevligt folk och en massa kurdisk dans där tjejernas tuttar hoppa upp och ner upp och ner, nästan så att mannen som sjöng höll på svimma. Ja för övrigt blev jag ju lite små sugen på att gifta mig. Men jag vill gifta mig med mig själv. Stå i centrum helt ensam, inte ska jag dela the spot light med honom, pissar på hans framtid. Japp så ni alla är välkomna på Dilan och Dilans bröllop.

Har ett stort blåmärke på armen som jag inte vet hur fan jag har fått det. Fan det gör verkligen ont också...

som jade hade saknat dig. Du är min bästa vän i ensamheten. Du formar mina läppar till ett leende varje gång du blinkar mot mig. Du lämnade ett stort tom rum hos mig när du gick din väg. Jag försökte ersätta dig men det gick inte. Jag saknade att hålla dig i min hand, saknade att kolla på dig då och då. Men nu är du tillbaka till mig igen. Och jag är så lycklig. Min mobiltelefon är du och du får mig aldrig att känna mig ensam...HAHAHAH visst trodde ni jag mena en kille...Nehe du..fick tillbaka mobilen som va på lagning...

Jag har haft många personer i mitt liv som gjort mig besvikna och jag har säkert gjort vissa besvikna jag med men aldrig har jag varit så här besviken på någon. Jag trodde inte det om dig. Jag pratade så gott om dig hela tiden, jag sa hon är inte som dem andra tjejerna. Men vet du vad du är så mycket värre än dem. Du hade framtidsplaner, så mycket du skulle göra. Men du valde den lätta vägen. Den snabba vägen att komma bort. Inte nog med det så lever du i din egen bubbla och tror att det ska bli som du tänkt. Livet funkar inte så. Jag har alltid vetat att du är naiv men så här pass trodde jag absolut inte om dig. Vi skrattade åt de personerna som du ha blivit idag. Vi sa att vi inte ska bli som dem men vi sa aldrig ordet aldrig för då visste vi att det skulle smälla tillbaka på oss. Jag hade ett tag jätte dåligt samvete för att jag inte fanns där för dig då du behövde mig men nu i efterhand har vissa av dina handlingar lättat på mitt samvete. Det var tydligen bara ett spel från din sida för att få din vilja igenom och om du brände en och anna vänskap på kuppen så rörde det inte dig. Vissa säger att det är försent. Men jag hoppas att du ska vakna till liv och inse vilket misstag du har begått. Alla grattulerar dig och även har jag gjort det men det är inget som kommer från hjärtat. Jag vill säga till dig GRATTIS TILL DITT LIVS STÖRSTA MISSTAG men oandra sidan vem är jag som ska säga det till dig. Jag var din vän men du bränden den vänskapen inte jag. Jag gick runt och trodde att det var jag men idag går jag runt med ett leende på läpparna eftersom jag vet att det inte var jag. Du gick ifrån mig eftersom du visste att jag inte skulle gilla det du var på väg att göra. Nu har du gjort och det är din väg att vandra. Gå försiktigt för du kan ramla.

Vill klargöra att detta inlägg inte handlar om Priscilla

Idag har paniken lagt sig lite efter ett mail från min handledare plus att jag i söndags pratade med Matilda som var till stor hjälp och hon lugnade ner mig ganska mycket. Jag tror jag är på rätt väg och ska imorgon skicka in det jag skrivit till min handledare så han kan kolla igenom det jag skrivit och se om jag är på rätt väg. Jag får inte läsa C kursen i journalistik om jag inte gör klart och blir godkänd på c-uppsatsen i religion, och de mina läsare är stor press. För om jag inte får registrera mig på den kursen då får jag inget CSN och om jag inte får de så kan jag inte betala min hyra, då måste jag flytta ut och tillbaka till växjö och ruttna som en misslyckas kamel som blivit grovt våldtagen i fyra år som har drygt 200 tusen i skulder. Ja snacka om panik och fet ångest, håret på kroppen underlättar ju inte saken. Iallfall jag har än så länge skrivit 10 sidor och jag började i söndags så de bör jag få lite beröm för eller?..

Ohh jag vill färga håret kom jag på nu...vill ha denna färg

l'm going to sova nu....

yes it is...anyway panik har lagt sig men den kommer nog tillbaka imorgon igen runt eftermiddagen like always... Vet ni. Jag har tänkt på en sak. En sak som har fått min hjärna att arbeta för fullt. Men jag kan inte skriva ner den saken för det är hemligt. Och nej detta är inte ett desperat försök för att locka läsare. Men någon gång kommer jag kunna skriva om de jag tänkt på.

Iallafulla fall. Fick jag en känsla av att livet ibland är orättvist. Varför sker vissa saker men det inte går att fortsätta med den saken. Varför ska ens andetag ta slut av tanken att vissa saker inte är evigt? Hjärtat brister i tusen bitar då min hjärna säger mig 10 gånger om dagen att allt inte är för evigt. Allt har sitt slut. Godis, mat, pengar, relationer, vänskap och livet. När mat, godis pengar tar slut finns det alltid mer igen. När vänskap tar slut går det skaffa nya vänner. När relation tar slut går det skaffa en ny partner men när livet tar slut vad händer då? Den troende säger paradiset eller helvetet. Men jag menar inte när jag är död utan jag menar när jag är levande död. När jag står där och känner att livet är slut och jag inte lever längre utan det är min kropp som vandrar runt i en värld som svikit mig på alla sätt som det går. När du som inte fick svika mig gör de. När du som tar min lycka ifrån mig och släcker min själ. Ja vad händer då? Tanken av att den dagen kommer komma. Att den närmar sig mer och mer för varje dag som går kväver mig, krossar mitt hjärta och fyller mina ögon med tårar. Den dagen fruktar jag men den dagen ska jag möta. Jag kommer falla ner hårt på mina knä, kommer aldrig mer kunna ta mig upp.

Jag lär mig absolut aldrig. Varje gång jag hamnar i just denna situation som jag är i just nu så planerar jag hur jag ska göra i framtiden för att inte hamna i skiten igen. Men tror ni verkligen jag följer den planen. HELVETE HELLER. C-uppsatsen skulle vara inne innan lovet men jag vetifan vad jag gjorde medens alla andra satt i bibblan och skrev som om de vore deras sista dag på jorden. Nu sitter jag här hemma i växjö i mitt gamla rum som idag är min lillebrors rum, jo jag vet de tar över snabbt. Men iallafall sitter i rummet här som ger mig ångest och panik vilket inte underlättar för mig att skriva min uppsats. Jag har sktivit 6 sidor av 30 och de sex sidorna står det bara en massa skit som inte ens är relevant. Jag tror inte jag gör rätt. Jag behöver få handledning av min lärare men han är säkert på semster vilket man bör vara på nu men nää en idiot som jag är så måste sitta och skriva skriva skriva...