yes it is...anyway panik har lagt sig men den kommer nog tillbaka imorgon igen runt eftermiddagen like always... Vet ni. Jag har tänkt på en sak. En sak som har fått min hjärna att arbeta för fullt. Men jag kan inte skriva ner den saken för det är hemligt. Och nej detta är inte ett desperat försök för att locka läsare. Men någon gång kommer jag kunna skriva om de jag tänkt på.

Iallafulla fall. Fick jag en känsla av att livet ibland är orättvist. Varför sker vissa saker men det inte går att fortsätta med den saken. Varför ska ens andetag ta slut av tanken att vissa saker inte är evigt? Hjärtat brister i tusen bitar då min hjärna säger mig 10 gånger om dagen att allt inte är för evigt. Allt har sitt slut. Godis, mat, pengar, relationer, vänskap och livet. När mat, godis pengar tar slut finns det alltid mer igen. När vänskap tar slut går det skaffa nya vänner. När relation tar slut går det skaffa en ny partner men när livet tar slut vad händer då? Den troende säger paradiset eller helvetet. Men jag menar inte när jag är död utan jag menar när jag är levande död. När jag står där och känner att livet är slut och jag inte lever längre utan det är min kropp som vandrar runt i en värld som svikit mig på alla sätt som det går. När du som inte fick svika mig gör de. När du som tar min lycka ifrån mig och släcker min själ. Ja vad händer då? Tanken av att den dagen kommer komma. Att den närmar sig mer och mer för varje dag som går kväver mig, krossar mitt hjärta och fyller mina ögon med tårar. Den dagen fruktar jag men den dagen ska jag möta. Jag kommer falla ner hårt på mina knä, kommer aldrig mer kunna ta mig upp.