här kommer adressen till min nya blogg dock är det ingen Design på den eftersom min vän aldrig hann designa den så det som finns nu får duga

http://www.dloinsandiego.blogg.se

Jag är framme i san diego nu gott folk...Jag ska skriva ner adressen till min andra blogg snart och där kan ni följa mitt liv.. De jag kan säga till er nu är att de är underbart

Jag känner. En känsla som får mig att må så himla bra. Jag känner en fantastisk lycka som ger min tillvaro ljus. Jag känner något som många drömmer om. Det känns så bra. Allt är rätt. Men ändå så fel. Känslan att det finns ett slut på går inte att beskriva med ord. Den känslan gör ont. Jag försöker kväva den känslan med lyckan som jag känner nu. Ibland tar den dåliga känslan över. Jag får svårt att andas, känns som någon sliter ut mitt hjärta, stampar och spottar på de. Det gör ont. Vad ska jag göra? Jag mår bra nu men jag kan inte blunda för framtiden. Jag slits mellan jag vill och jag får inte. Varför känns det så rätt och underbart om det är så fel att det inte är tillåtet. Kanske känns bra för jag inte upplevt bättre? Jag vet inte, det enda jag vet just nu är att det känns bra,

Jag mår bra,
        Vi mår bra.

Sista dagen på jobbet...Fan vad gött=)...

Fayo, du har varit min vän i flera år nu. Aldrig har du svikit mig. Aldrig har du fått mig att må dåligt. Aldrig har du tvivlat på mig. Aldrig har jag tvivlat på dig. Du har fått mig att uppleva riktig vänskap. Du har fått mig att känna mig betydelsefull när jag känt mig meningslös. Du har alltid funnits vid min sida. Du har lyssnat på mig när jag i flera timmar pratat om mina problem. Du har givit mig minnen som jag kommer gömma djupt i mitt hjärta. Jag är tacksam för att jag får vara din vän. Jag är tacksam för att du uppskattar mig så. Jag är tacksam för att du aldrig svikit mig. Ord kan inte beskriva hur mycket du betyder för mig. Du är min vän för livet. Min bästa vän. Jag kan med stor sannolikhet säga att jag aldrig kommer finna en vän som du. Jag kommer sakna dig så mycket när jag är i USA, men det kommer gå snabbt. Du är en vän för livet och jag längtar tills vi skapar fler minnen när jag är tillbaka.

to köpa bikini because i'll be needing one in San Diego. Ohhh my god vet att det börja bli tjatigt men jag ska bo i San Diego ett år...Kan inte fatta de.

I need some makeover. Trött, sliten, vit, hårig, 10 olika färger i håret,

Onsdag, färga håret och bort med all oönskad hårväxt.

Onsdag avskedsmiddag med vännerna

Måndag-Tisdag packa det sista

Helgen, träffa lite vänner för att säga hejdå och sola

Idag, Jobba, sola

Imon, fredag, sista dagen på jobbet, sola

Torsdag 19:e flyger

Ni som kommer sakna mig räck upp en hand eller klicka en kommentar

Här var jag fett med cok snygg jöö

Packade igår, två stora resväskor men jag kan ju glömma att jag får med mig allt. Jag får liksom bara checka in 23 kilo och ha med 18 kilo in i planet (sjukt bolag). De gillar väll att se oss släpa på 18 kilo.. Men iallafall om jag vill ta med mig ytterliggare 23 kilo kostar det det 50$ (ca 400kr), visst jag kan betala de men tror ni det räckte med ytterligare 23 kilo, HELVETE HELLER. Fan panik liksom. får väl banta ner väskorna lite...

Mina föräldrar på deras bröllop, tyvärr kunde jag inte närvara.

Så vackra

Vill tacka er få läsare som gav mig så mycket råd om vad jag ska göra med mitt hår. TACK!!!!!....

Ärligt nu, skärp er...Jag behöver er hjälp ju...

På söndag åker jag tillbaka till Stockholm där jag kommer befinna mig tills den 19:e augusti. Sen bär det av till USA. Jag börjar bli riktigt nervös nu. Jag offrade min trygghet hemma i Sverige för att satsa på utbildningen i USA. Tankarna börja varva i mitt huvud. Tänk om jag inte klarar de? Tänk om jag inte trivs? Tänk om allt går åt skogen? Ja, jag vet jag ska inte tänka så negativt men negativa tankar har alltid varit en stor del av mitt liv. Jag tänker alltid det värsta, för jag förväntar mig inget längre av denna värld som vi lever i för det slutar med att jag står där besviken och faller ner. Men jag har alltid lyckats ta mig upp och fortsätta kämpa. Jag vet ibland inte vad det är jag kämpar för eftersom jag inte förväntar mig något gott av det hela. Men det kanske finns något bättre som väntar mig och kanske kommer jag någon dag få tillbaka allt gott som jag förtjänat eller? Aja vill inte hoppas.

Missförstå inte mig, jag har hopp men besvikelsen har fått mig att smyghoppas. Typ jag vågar inte säga det högt, jag vågar inte ens i mina tankar hoppas. En vän frågade mig en gång om jag inte har hopp gällande en sak som jag dock inte kommer nämna här för det är privat. Jag svarade henne, Nej, när det gäller just denna sak så har jag inte hopp för jag vet att hopp inte räcker för att fullfölja just denna sak. Det är inte i mina händer, eller hoppets händer. Jag har givit allt när det gäller just denna sak men det finns inget mer jag kan göra. Så Nej jag hoppas inte för jag vet att besvikelsen kommer kännas 100 gånger mer om jag hoppas på det.

Jag får se hur allt går. Kanske bra, kanske dåligt, men hur det än går kommer jag alltid veta att jag vågade ta steget och leva. En sak som jag själv kan säga om mina egenskaper är att jag inte är feg. Jag tar steget och ser vad som väntas efter nästa steg. Kanske kan jag inte ta flera steg, kanske måste du ta nästa steg men gör du inte det så är det inget mer jag kan göra, bara ta steget tillbaka och hålla huvudet högt och gå vidare med mitt liv och veta att jag inte fegade.

Jag är glad att du mötte mig halvvägs. Tvivlade aldrig på de. Du är förlåtande och ödmjuk. Jag önskar dig all lycka världen kan ge dig.

Jag har tooooooook shoppat nu inför min flytt. Ohh det börjar närma sig nu. Lite blandade känslor. Vill åka men fyfan vad jag kommer sakna min familj. Ett år, aj aj aj...Kommer ni på något mer ja behöver så hojta till.