På söndag åker jag tillbaka till Stockholm där jag kommer befinna mig tills den 19:e augusti. Sen bär det av till USA. Jag börjar bli riktigt nervös nu. Jag offrade min trygghet hemma i Sverige för att satsa på utbildningen i USA. Tankarna börja varva i mitt huvud. Tänk om jag inte klarar de? Tänk om jag inte trivs? Tänk om allt går åt skogen? Ja, jag vet jag ska inte tänka så negativt men negativa tankar har alltid varit en stor del av mitt liv. Jag tänker alltid det värsta, för jag förväntar mig inget längre av denna värld som vi lever i för det slutar med att jag står där besviken och faller ner. Men jag har alltid lyckats ta mig upp och fortsätta kämpa. Jag vet ibland inte vad det är jag kämpar för eftersom jag inte förväntar mig något gott av det hela. Men det kanske finns något bättre som väntar mig och kanske kommer jag någon dag få tillbaka allt gott som jag förtjänat eller? Aja vill inte hoppas.

Missförstå inte mig, jag har hopp men besvikelsen har fått mig att smyghoppas. Typ jag vågar inte säga det högt, jag vågar inte ens i mina tankar hoppas. En vän frågade mig en gång om jag inte har hopp gällande en sak som jag dock inte kommer nämna här för det är privat. Jag svarade henne, Nej, när det gäller just denna sak så har jag inte hopp för jag vet att hopp inte räcker för att fullfölja just denna sak. Det är inte i mina händer, eller hoppets händer. Jag har givit allt när det gäller just denna sak men det finns inget mer jag kan göra. Så Nej jag hoppas inte för jag vet att besvikelsen kommer kännas 100 gånger mer om jag hoppas på det.

Jag får se hur allt går. Kanske bra, kanske dåligt, men hur det än går kommer jag alltid veta att jag vågade ta steget och leva. En sak som jag själv kan säga om mina egenskaper är att jag inte är feg. Jag tar steget och ser vad som väntas efter nästa steg. Kanske kan jag inte ta flera steg, kanske måste du ta nästa steg men gör du inte det så är det inget mer jag kan göra, bara ta steget tillbaka och hålla huvudet högt och gå vidare med mitt liv och veta att jag inte fegade.

Jag är glad att du mötte mig halvvägs. Tvivlade aldrig på de. Du är förlåtande och ödmjuk. Jag önskar dig all lycka världen kan ge dig.