Det finns alltid ett slut. Bra slut, dåliga slut. Men de visste ni väl redan. Slutet på vissa saker skrämmer mig. Döden. Tänk att aldrig kunna få se sin familj igen. Tänk att aldrig kunna krama om sin mor,far eller syskon. Eller ta upp telefonen och ringa upp den där personen som får dig att sväva på moln. Eller att ringa en gammal vän och kolla läget. Skrämmande att upphöra existera. Men det är inget vi kan hindra. Det kommer komma en dag då jag inte längre finns. Eller du? Vad gör man då när man ligger där och inser att det finns så mycket jag borde ha gjort eller sagt? Borde jag göra och säga de saker nu. För jag är trots allt inte garanterad morgondagen, inte du heller. Vad gör man?

Jag flyttade till Stockholm för fem år sedan. Mycket förändrades i mitt liv då. Lärde mig att ta eget ansvar. Vaknade upp till en tom lägenhet varje dag. Lärde känna nya människor. Underbara var och är de alla. Ångrar inget av mina fem år. Jag kommer sakna allt och alla som jag träffat på under mina fem år. Ni gjorde det till något minnesvärt. Vissa av er vill jag ta med mig till San Diego men det är dock inte möjligt, vi ses snart ändå ju för ni ska komma och besöka mig. Livet är för kort för att hata. Livet är för kort för att inte förlåta. Så förlåt, älska och lev dagen som om de vore din sista på jorden.